EnglishSwedish
14 Okt 2013

Amning

Jag har gått igenom två graviditeter, två förlossningar och nu ammar jag för andra gången. Jag jämför allt som har med William att göra med Nathalie. Jag kommer ihåg perioden då jag ammade Nathalie, det var verkligen blandande känslor och jag minns fortfarande hur jag satt och grät dom två första veckorna. Brösten hade växt till sig ordentligt, blivit så enorma och jag kunde varken ha på mig Bh eller sportbh pga smärtan och det rann mjölk konstant. Nathalie hade svårt för att ta bröstet och det som fungerade att amma henne var med hjälp av en amningsnapp som barnmorskan på danderyd redan första natten introducerade för mig då Nathalie inte fick någon mat och grät av hunger. Det funkade rätt bra med den men jag minns också hur svårt det blev för mig att amma offentligt. Med mina enorma bröst klarade jag inte av det och jag är inte en sån person som kan dra fram tutten överallt på offentliga platser och då var det inte bara att dra upp tröjan lätt utan jag var tvungen att hålla på med amningsnappen. Ibland gick den av, mjölken rann och ja bara kände mig så stressad, frustrerad och otillräcklig. Efter två månader tog jag beslutet att sluta amma henne och det gjorde att vi båda mådde mycket bättre.

Amningen med William i jämförelse med Nathalie har gått super bra. Direkt efter förlossningen sökte han sig till bröstet och han visade tidigt att han hade sugtekniken i sig. Dom två första dagarna fungerade allt riktigt bra och jag undrade varför brösten inte hade växt till sig som dom gjorde när jag ammade Nathalie. Men jag hade visst glömt bort det helt, det skulle ta några dagar tills råmjölken gick över till den vanliga bröstmjölken och då var jag där igen. Jag som hade längtat efter att få sova på mage kunde bara fortsätta längta ett tag till. Den här gången blev mina bröst ännu större, kändes som att jag gick runt med två fotbollar innanför tröjan och den pulserande smärtan i bröstet gjorde inte det hela lättare. Nätterna var jobbiga, det gjorde mest ont då, mjölken rann okontrollerat och det hjälpte inte med amningsinlägg. Att vakna upp under nätterna och känna hur mjölken trängt igenom kläderna fick mig att nästan vilja ge upp allt. Mina systrar och vänner tyckte t.o.m synd om mig när de fick syn på mina bröst. Jag pumpade kanske ut ca 600 ml under en dag utöver det som William fick i sig. Jag började google runt på nätet för att försöka minska mjölkproduktionen och där stod det lite hur jag kunde göra. Finns många kvinnor där ute som oftast behöver tips och råd för att öka mjölkproduktionen men jag tillhör dom som producerar för mycket. Med hjälp av de olika tipsen på nätet så började brösten sjunka och återgå till sitt normala. Jag fick det lite jobbigt med sår på brösten osv men det var bara att bita ihop och nu fungerar amningen hur bra som helst. Jag älskar att amma honom och älskar att ha honom så nära mig. Det är så gulligt att se hur han håller hårt i bröstet och många gånger öppnar munnen stort för att leta efter bröstet. Amningen är inte lätt, det tar sin tid tills man kommer igång och man får verkligen hålla ut för det blir bättre. Dock har mjölken minskat kraftigt har vi märkt och de tre senaste dagarna har jag varit tvungen att amma mycket mycket oftare. Jag upptäckte att mjölken minskade kraftigt när jag skulle pumpa mjölk och det fick mig att undra om han kanske inte blir tillräckligt mätt och behöver ammas oftare?

Ni får gärna berätta och dela med er av era erfarenheter kring amning

Mina små hjärtan

8 Comments
  • A
    oktober 15, 2013

    Gud blir bara stressad när jag tänker på amningen, för kommer själv ihåg vilket elände jag hade. Satt nätter och grät för jag var såå rädd att min dotter inte fick i sig tillräckligt med mjölk. Det hela slutade med att jag slutade amma min dotter runt 4 månader, då hon tyvärr ej gick upp vikt. Och det var såå jobbigt för mig kommer än idag ihåg hur jobbigt och hur stressad jag var då, jag fick ljuga för alla att jag ammade för att alla tyckte att man var en dålig mamma om man ej ammade. Amning är ju super viktigt. Alla friska barn ska ammas,hmm!

    Nu är min dotter 22 månader och är hur frisk och fin som helst en lite tjockis :D.

  • E
    oktober 15, 2013

    Grattis till din prins Linda! Jag födde precis en vecka innan dig och säger bara att amning verkligen är svårt när det inte fungerar. Jag trodde det bara skulle vara att ta bebisen mot bröstet och allt flyter på men så fel man har. För mig var det tvärtom! Jag hade för lite mjölk vilket ledde till en hungrig skrikande bebis. Hon vägrade också ta flaska med ersättning så det enda som fungerade var en spruta med ersättning som vi fick spruta in i munnen när hon sov. Första dagarna tog knäcken på mig, jag fick massera brösten, pumpa, få bebis att suga men ingenting fungera. Fick massa sår, mjölkstockning och på det en bebis som minska i vikt. Min mjölkproduktion kom igång ordentligt efter 15 dagar när jag låg och sov, det var blött överallt och jag var överlycklig!:) Visst så rinner inte mjölken i massor men min prinsessa blir precis mätt och det räcker gott och väl utan ersättning. Förstår mig verkligen inte på de människor som ser ner på mammor som ger ersättning. Amning är tufft för en mamma, vissa har tur andra inte och därmed hellre ersättning än en frustrerande mamma och hungrigt barn!
    Hoppas allt flyter på nu med amningen och det var verkligen bra att du kämpade på och inte gav upp. Hellre bröstmjölk än ersättning men man är ingen misslyckande mamma om det inte fungerar i slutändan så är det bara. Kram<3

  • Tindra/Nadja
    oktober 15, 2013

    Jag tror många känner igen sig själv när dem läsre ditt inlägg , hur ledsen man blir när det inte funkar, att bebisen gråter & man känner sig otillräcklig, speciellt med andra barnet. Med min andra så tyckte jag att det funkade bättre, dels för att lilla sonen hade sånt bra grepp och för att jag bestämde mig för att helamma, ingen extra tillägg och att amma när han vill och inte gå efter tider , att man tex ska mata dem var tredje/andra timme osv, alla barnmorskor sa olika. Jag ammade min lilla son när han ville och sökte sig till bröstet, ibland kunde han ligga i 30min och ibland räckte det med 10min så släppte han själv. Det är så olika men man lär känna sitt egna barn och man vet bäst sig själv, den där magkänslan ska man alltid gå efter. Kämpa på fina du & sköt om dig & din söta små. Kram

  • Josefin
    oktober 15, 2013

    Vad ”kul” att läsa. Jag har en exakt likadan upplevelse som dig. Jag har en 9 dagar gammal tjej här hemma och en storasyster som snart fyller 2. Första gången hade jag amningsnapp vilket hämmade mig i att amma offentligt och ofta blev min dotter distraherad när hon fått det att rinna till så amningsnappen blev full och till slut rann ut på kläderna. Jag slutade efter 4 månader. Den här gången var jag rädd att min dotter inte skulle få något tag heller men det har fungerat mycket bättre förutom såriga bröstvårtor, men det går ju över. 🙂 Ipren var min hjälp när brösten var hårda och stora som basketbollar. Skönt att det flyter på för dig den här gången, det är ju ändå rätt skönt och smidigt när amningen fungerar.
    Kram Kram

  • R.B
    oktober 15, 2013

    Jag längtade till amningen när jag va gravid och ville helamma men han ville absolut inte ha tutten och barnmorskan va jätte elak och hårdhänt med mina bröst att jag fick ångest redan första dagen. sen provade jag med nappen och han vill inte ha den heller så vi lurade honom med ersättning i nappen så att han skulle suga på tutten. Varje gång jag skulle amma så tog det kanske 10min tills han skulle få ett bra grepp. han skrek o jag blev stressad och mådde jätte dåligt att vi slutade efter 2-3 veckor. ibland blir jag ledsen för att jag inte försökte längre men sen tänker jag på hur dåligt vi både mådde och att jag tog rätt beslut 🙂

  • T
    oktober 15, 2013

    Under min graviditet fick jag aldrig höra om hur besvärlig amningen kan vara.
    Jag minns när jag skulle amma för första gången. Det gick ju jätte bra första dagen (pga att bebisen inte sög ordentligt och för att mjölkproduktion inte kommit igång helt). Jag minns chocken jag fick på andra dagen. Mina bröst blev hårda och stora som meloner. Smärtan är som sagt obeskrivlig och man känner sig så ensam och övergiver. Maken kunde inte ens inbilla sig. Men jag sa till honom att detta är mer smärtsamt än hela graviditeten o förlossningen tillsammans. Såriga bröstvårtor, rinnande mjölk, smärta mera smärta, frustrerad mamma och hungrig bebis. Att alla sa ”njut av denna mysiga stund” fick mig att vilja skrika. Jag bet ihop och grät igenom amningen, varje gång i 2-3 veckor tills det äntligen började släppa. Ja ammade i 5,5 månader.
    Jag kan nu i efterhand säga att jag fortfarande minns den där smärtan och den gör mig rädd för att skaffa ett till barn.

  • Sara
    oktober 15, 2013

    Hej Linda grattis igen till pojken! Vi är många små har haft svårt med amning, med min dotter gick d inte att amma, hon ville inte o kunde inte greppa bröstet så hon fick flaska efter att jag blev väldigt sjuk o mjölken sinade, va superledsen över att inte amma henne så med min son ville jag amma så otroligt o där fick jag oxå problem med hög infektion i kroppen o brösten samt såriga bröst o på köpet så ammade jag ändå o min halva bröstvårta va av till slut, jag grät o skrek av smärta varje gång men hade bestämt mig att fortsätta, efter några veckor blev det bra, ammade över ett år vilket gjorde honom bunden vid mig, jobbigt att somna osv;)hursomhelst ska du göra vad som känns bäst för er, jag skulle rekommendera att du fortsätter pumpa med flaska så han vänjer sig o det blir lättare för er att börja med ersättning sen. Lycka till Gud välsigne er

  • H
    oktober 21, 2013

    Hej!

    Jag ville gå ner snabbt när jag fick min dotter, så då sinade mjölken. Men ett litet tipps med att få en fin mjölkproduktion var att äta lite extra grädde emellanåt. Det gjorde susen:)

    /H

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *