Det finns en orsak till att relationer försämras, dom jag verkligen älskar och vet vill mig väl kämpar jag för att hålla kontakten med men sen finns det människor som vill ”låtsas” att vi har en god relation och försöker ”tvinga” till mig till en relation när den ändå bara är falsk. Jag vet att min blogg har skapat mycket hat och det har fått relationer att försämras men folk har istället valt att ”hitta” på saker om mig för att inte låta dum och våga säga att det faktiskt handlar om AVUNDSJUKA. Skitsnack kommer alltid fram och den senaste veckan har jag satt ihop den sista pusselbiten till orsaken. Annars går man inte in på min blogg, läser den tio gånger om dagen och kopierar allt jag gör. Jag skapade den här bloggen för att inspirera er, dela med mig av allt det roliga jag gör, allt jag bakar och lagar, mina inredningstips och inredningen jag har i hemmet, resor och allt kring min vardag men ibland rinner det över bägaren när folk där ute bara försöker förstöra för mig och faktiskt gör det medvetet. Jag vågar knappt längre göra vissa blogginlägg på pga det. När folk dessutom börjar använda min ord och meningar så är det bara väldigt creepy. Jag har verkligen lessnat på folk och deras falska beteende. Varför är det så svårt att bara vara sig själv, varför kan folk inte bara sluta förstöra för andra, varför vill folk inte att andra ska må bra, varför kan folk inte vara glada när det går bra för en istället för att låtsas som att dom inte ser eller hör något??

Om det är något jag drömt om ända sen jag var typ 16 år gammal så är det att få operera brösten. Som ung tonåring hade jag det verkligen jätte jobbigt med en stor och tung byst. Alla sa alltid till mig vänta tills du får barn och jag är glad över att jag lyssnade på alla i min omgivning. Efter mina två graviditeter förändrades brösten helt och alla som fött barn vet att kroppen aldrig blir densamma igen. Från att ha varit typ en E till en liten B så tänk er… 11 år senare står jag här med två barn och känner att det snart är dags för mig att få den drömmen uppfylld.

Jag är stolt över min kropp, att den har fött två fantastiska barn som gett livet en helt annan mening. Min kropp kommer aldrig att bli densamma, jag mår bra med hur jag ser ut i övrigt. Jag tränar, äter bra och mår bra med ett litet undantag. Det kommer aldrig spela någon roll hur vacker min man säger att jag är, eller att jag inte behöver göra en operation för det är för mig själv jag gör den. Jag vill kunna se mig i spegeln och känna att jag har en fin byst vilket jag aldrig gjort tidigare.

Alla vi människor tycker olika, en del vill acceptera bröstens form efter en graviditet andra vill inte. Jag skulle aldrig missunna en människa en bröstoperation, vare sig man vill ha mindre, större eller lyfta. Många i min omgivning har fixat sina bröst och det är verkligen härligt att se hur bra dom har mått efteråt. Och varje gång någon nämner att dom ska operera sina bröst så hoppar jag till av glädje för deras skull. Jag vill också, ha ett par schyssta lökar som inte kräver fix och trix varje gång man ska köpa en klänning, bikini eller en topp.

Jag skulle aldrig skämmas för att säga att jag opererat brösten, skulle aldrig bry mig om vad andra tycker och jag skulle kunna skrika ut det till hela världen..jag älskar bröst, det är kvinnligt och fint 🙂 Det kommer alltid finnas surkärringar som kommer säga ”acceptera din kropp som den är”, ”vad ytligt, ”vad skönhetsfixerad du är” och bla bla bla…..

Skulle jag göra en bröstoperation så skulle jag ALDRIG välja att operera mig utomlands eller låta valet falla på ett billigare alternativ. Den enda kliniken som jag skulle känna mig trygg hos det är hos Akademikliniken.

Ni som fött barn, har ni opererat brösten, vill ni eller accepterar ni kroppen som den är idag? Vore intressant att få höra hur ni tänker?

Ena dagen står man där med stylat hår, ansiktet med full makeup, uppklädd och med klackarna på. Andra dagen går man runt i mjukiskläder, håret i toffs, tvättar kläder, hämtar på förskola och hänger ute med barnen tills dom får nog.

Jag älskar mitt liv som det är, att få mycket av familjelivet men också lite lyx vid sidan om. Jag mår bäst när jag har min familj nära. Men det är kul och behövligt att också unna sig tid med sin man bara på tu man hand, hänga med vänner och kunna prata fritt utan att hoppa mellan alla samtalsämnen för att man blir avbruten jämt, få spendera tid med bara Nathalie ibland utan att lillebror alltid ska få uppmärksamhet mitt i alla lekar och att kunna gå iväg själv och göra sånt jag annars inte skulle gjort med barnen.

Igår skulle jag egentligen sova på Berns men vet ni vad jag saknade familjen så mycket att jag inte klarade av att sova där själv fast än jag borde utnyttja det till fullo, sova ut och ladda med energi. Nätterna är olika här hemma, det är Nathalie som styr vår sömn. Ibland ingen sömn och ibland sover vi hela nätter och man vet liksom aldrig hur mycket man ska få sova när man väl lägger huvudet på kudden. Vi försöker få henne att sova själv, hon gjorde det så bra där ett tag under jul men sen sket det sig totalt. Hon vill att vi ska sova bredvid henne. Hon går upp på nätterna, gråter efter oss och då är vi inne flera gånger om natten för att trösta, lugna ner, prata med henne så att hon somnar om.

Natten till igår hade jag inte sovit nånting, vid middagen kände jag hur tröttheten kom ikapp men väl på hotellet hade jag svårt att sova för att jag tänkte på familjen. Och oavsett hur lite jag sover, hur slut min kropp är, hur lite energi jag har så mår jag bäst när jag är nära min familj. Och där låg jag igår kväll i hotellsängen efter middagen, kände mig ensam och saknade hem så jag packade mina väskor sent på kvällen och åkte hem.

På torsdag kommer det bli lite jobbigt, tre nätter ska jag sova ifrån familjen. Jag behöver egentligen aldrig oroa mig för barnen för deras pappa tar så väl bra hand om dom men det är just saknaden som är jobbig. Men lovar att jag inte hoppar i vattnet sent på natten och simmar hem 🙂

Nathalie springer direkt till lillebror när vi hämtar på förskola. Sen fick hon bestämma vår runda efter förskolan och vi plockade sten, kottar, pinnar och blommor innan det började regna och vi gick hem. Jag åt lite kvarg med färska hallon till mellis och nu blir det middag 🙂

Jag vill börja med att tacka för allt stöd på bloggen och på instagram och så vill jag tacka er som även skickat mail. Vi har haft tre intensiva, ledsamma men också glädjande dagar. Det sist nämnda låter kanske konstigt men utifrån allt ont, sorliga och jobbiga så kommer det alltid fram något gott. Jag önskar jag kunde berätta men vissa saker kan man bara inte dela med sig av. Det är bara synd att det under såna omständigheter som det blir bättre men vi vet att det är vad vår fabror hade önskat och för hans skull har vi alla lovat att leva upp till hans önskan. Vi har gråtit och skrattat åt farbrors minnen. På kvällarna när vi lämnat kyrkans lokal har vi varit ca 50 personer som samlats hemma hos mina föräldrar. Syskon, syskonbarn och kusiner till fabror. Det märks verkligen hur omtyckt vår fabror är och vi har fortfarande inte tagit in allt som hänt de senaste dagarna. När vi sitter samlade märker vi att han inte är där och det gör ont många gånger. Vi kusiner har så fin sammanhållning och jag älskar det. Vi tar bra hand om våra kusiner som förlorat sin pappa, ena stunden skrattar vi och pratar gamla minnen andra stunden blir det knäpptyst och tårarna rinner. På måndag är det begravning och det hela känns som en dröm och overkligt. Kommer bli jätte jobbigt.

Jag har inte träffat Nathalie på tre dagar. Min svägerska har hämtat och tagit hand om henne dom senaste tre dagarna. Jag har kommit hem runt tolv tiden varje dag och då sover barnen. William har fått vara hos svärmor två dagar och ena dagen fick han vara med mig. Är glad för den hjälpen vi får, ibland undrar jag vad vi annars hade gjort.

Idag händer det inte mycket, jag ska bara vara hemma med barnen. Solen skiner på baksidan så vi kommer nog sitta ute hela dagen och Nathalie kommer hoppa studsmatta. Ska ta en promenad med henne senare till affären och köpa blommor 🙂 Önskar er en fin fredag..kramis

Hej vänner! Dagarna går i ett kan jag säga och det har dom gjort sen William föddes. Det har varit ett högt tempo här hemma sen vi kom hem från sjukhuset. Mycket stress, mycket besök, mycket att göra hemma och jag har inte riktigt kunnat eller hunnit varva ner. Idag slog det tillbaka och för första gången på länge mådde jag riktigt dåligt när jag vaknade. Jag ville bara ligga i sängen, dra täcket över huvudet och sova en vecka framåt. För första gången på väldigt länge rann tårarna ner för kinderna. Inte för att jag är olycklig eller ledsen utan för att jag bara känner hur min kropp är helt utmattad, svag och kraftlös. Oavsett om energin har funnits där eller inte så har jag satt i en hög växel och tvingat mig själv till att orka. Dom senaste fem dagarna har det varit extra jobbigt och fast än jag har haft maken hemma de flesta dagarna så har det varit lite små jobbigt med William. Från att vi vaknar och fyra timmar framåt så gråter han bara om han inte ligger och sover. Han har blivit extremt känslig mot ljud och varje dag när han ska sova tar det en evighet. Han vaknar till av minsta lilla ljud och med Nathalie hemma denna vecka har det varit en liten utmaning. Hon tycker det är kul att väcka honom och gillar att leka ”nappleken” med honom men det tycker han såklart är mindre kul och gråter ihjäl sig när hon ”stör” hans sömn. Amningen går lite sisådär, inte alls lika bra som innan, William vill ammas varje timme ibland varje halvtimme och han bråkar och gråter mycket när han äter och det stressar upp mig såklart för att då plötsligt vill Nathalie äta, eller måste byta blöja och tusen andra saker. Jag har inte heller fått i mig tillräckligt med mat de senaste veckorna för att jag glömmer bort att äta och de gångerna som jag kommer ihåg att äta ja då är det något som kommer i vägen. Jag har märkt under våra besök att jag inte alls är lika närvarande, jag kan mitt i en diskussion börja tänka på annat och stirra blint framför mig. Mycket spring och huvudvärk och till slut faller man pladask. Den bästa medicinen för mig är frisk luft och promenader..Jag som älskar att vara ute den här perioden har knappt hunnit med det för att timmarna bara flyger iväg. Planen var att ge sig ut med barnen på en promenad tidigare idag men upptäckte lite sent att vagnen låg i bilen och bilen hade maken tagit till jobbet. Men han är strax hemma och då ska jag ha lite ”egentid” med Nathalie, vi ska ut och göra det hon tycker om. Stampa i vattenpölar och promenera runt i området 🙂 Vi behöver det nog båda två.

Nu drömmer jag om en resa till värmen, sol, bad och bara umgås med min lilla familj…här var vi i Turkiet förra året med lillskruttan.

Denna fredag förmiddag tillbringar jag hemma med min dotter, hon vaknade vid halv sex och somnade om klockan sju igen. Klockan åtta vaknade jag och hade inte hjärta att väcka henne och istället fick hon sova vidare. Förskolan ringde mig klockan 10.00 och frågade vart Nathalie var, jag hade somnat om och glömt ringa för att meddela. Jag tycker att förskolan tar bra ansvar som ringer och frågar. Kommer ni ihåg den här artikeln om pappan som glömde sitt barn i bilen och dog? Pappan brukade aldrig lämna pojken på förskolan utan det brukade alltid mamman göra så när pappan en dag skulle köra pojken glömde han att stanna vid förskolan för att lämna av pojken. Istället satt pojken i bilen i flera timmar medan pappan befann sig på jobbet och efter åtta timmar hittade pappan sin son död. Jag har även läst en annan artikel om en flicka som lämnade hemmet och försvann på väg till skolan. Föräldrarna upptäckte inte det förens de kom hem från jobbet och flickan inte dök upp hemma. Man kan hinna förhindra om det handlar om brott eller annat otäckt om det finns ett samarbete mellan fröknarna och föräldrarna.

Det är många förskolor som inte ringer föräldrarna om barnet inte dyker upp på förskolan/skolan och jag personligen tycker att alla förskolor och skolor borde ha det som skyldighet om inte föräldrarna ringt in och meddelat. Förskolan som Nathalie går på har två gånger ringt upp oss och undrat vart Nathalie är när vi inte hunnit ringa in och det visar att dom bryr sig och tar ansvar för mitt barn vilket vi såklart uppskattar något otroligt. Vad tycker ni om detta? Tycker ni att fröknarna borde ringa upp om ett barn eller elev saknas? Nu menar jag inte äldre barn utan yngre barn upp till årskurs 4-5.

Jag vet att många av er jobbar på förskola/skola och brukar ni ringa och fråga föräldrarna om vart deras barn är om de själva inte ringt och meddelat ledighet eller annan anledning till varför barnet inte dykt upp?

Hade verkligen inte hjärta att väcka henne imorse när hon låg bredvid mig 🙂 Snart ska vi klä på oss och ge oss ut en stund.

God morgon! Nathalie lämnad, frukost avklarad och helst av allt vill jag ligga i sängen hela dagen 🙂 Busig tjej som var uppe under natten som låg i sängen och skrek för att hon inte ville sova. Lyckades till slut få henne att somna med en välling..Puhhh hjärnan är inte riktigt med idag skulle behöva ta en powernap senare under dagen.

Jag kom att tänka på en sak igår, hur vissa personer verkligen är falska rakt igenom. Jag märker hur dessa människor försöker förstöra för mig och det är rent av vidrigt, vidrigt för att dessa personer har mage att ringa mig, fråga saker och be om hjälp och sedan försöka provocera mig vid sidan om. Det är verkligen sant att vi tjejer tyvärr alltid sätter krokben för varandra, att bara vilja se någon annan misslyckas istället för att se dom lyckas och tyvärr svider det i mångas ögon och enda utvägen är att vilja förstöra för att själv känna sig lyckad och bra. Herregud ibland undrar jag om folk tror att jag fått allting serverat? Min blogg, min webbshop och allt omkring har jag byggt upp SJÄLV tillsammans med min MAN och ingen annan. Vad är det som är så svårt att förstå att folk faktiskt kämpar, istället för att sitta hemma och känna sig misslyckad så ta och kämpa lite själv så kanske du också kommer någonstans istället för att förstöra för andra. Man lär sig verkligen vilka människor man ska ha på avstånd och det är tack vare att dom gör bort sig ordentligt ibland.

Nu ska jag sätta fart här och ta tag i alla papper och ringa några samtal..Kram så länge!

Det var inte lätt att väcka den här tjejen i morse, så mysig och söt.

Efterlängtad frukost