EnglishSwedish
23 Dec 2012

Sharing is Caring

Det finns alltid dåliga och bra människor. Man ska inte enbart lyfta fram dem dåliga utan människor som gör något bra ska vara dem vi lyfter fram oftare. Elisa som är kusin till Nathalie var en av alla som deltog och när hon berättade för mig vad hon tillsammans med andra gjort satt jag med tårar i ögonen och vart helt rörd.

Att en liten tanke kan göra så mycket. Alla har tyvärr inte en familj att fira julafton med, den glädjen och lyckan som sprids över en sån speciell dag. Det var så tanken började för en svensk läkarstudent i Cluj-Napoca, Rumänien. Idéen började då läkarstudenten ville sprida den fina julandan som pågick i den lilla staden CLuj. Rumänien är inget rikt land och under lång tid har landet levt i förtryck och detta har skapat en enorm fattigdom i landet.  Det finns 12 barnhem i den lilla studenstaden CLuj. Så då bestämdes det bland en handfull studenter att samla ihop julklappar som sen skulle delas ut till de samtliga barnhemmen! Inom en vecka så delades det ut julklappar till 12 barnhem och 65 föräldrarlösabarn! Skolan blev involverad och det var ungefär 1300 personer som engagerade sig med att slå in presenter och dela ut julklappar. Alla ville vara delaktiga i den fantastiska ideen. Kläder, leksaker, böcker, skolmaterial, hygiensartiklar och en massa bakverk var en av de få sakerna som barnen och barnhemmen fick. Studenterna fick tillåtelse av skolan att paketera in de hundratals presenter som samlades in under loppet av bara 4 dagar och på dag 5 då delades klapparna ut. Utklädda tomtar knackade dörr och överraskade barnen! Staden fylldes med julanda, alla ville delta och göra något speciellt, det som började så litet blev en stor fin glädje för en massa barn.

Jag blir så imponerad och glad över att det finns fina människor där ute som tar tag i saker och verkligen engagerar sig. Här nedan kan ni få se lite bilder från att dem slår in alla klappar och sen delar ut dem <3

23 Dec 2012

Varför vill man såra medvetet?

När jag loggar in på bloggen, ser en mindre trevlig kommentar eller att folk bara inte lärt sig uttrycka sig som människor så kollar jag först IP adressen och när det är samma IP adress som gång på gång bara vill trycka ner eller såra mig så viftar jag bara bort det. Jag blir faktiskt inte ledsen, nej inte alls för jag vet precis hur jag är som människa sen att vissa människor inte förstår att bloggen bara är en blogg där jag delar med mig av 1/4 av allt som händer under min vardag är en annan femma. Men jag känner flera som driver bloggar och tar åt sig väldigt mycket av negativa kommentarer.

Jag tycker det är rent av vidrigt hur en del människor beter sig här på bloggen. Kommer ni ihåg när jag hade tävlingen om dem tre boxarna? Det fanns en person som skrev en väldigt väldigt fin kommentar något i stil med att jag har bästa bloggen bla bla bla…Jag tittar på IP adressen och tänk att jag t.om lärt mig den utan till, ja så många gånger har den här personen tagit sig tiden att skriva nedlåtande kommentarer om mig och min blogg och helt plötsligt vill den personen vara med och vinna boxen? Ja det är lätt att sitta bakom en skärm skriva mycket dumt och sen helt plötsligt vill vara snäll och vinna ngt. Idag kom det in en kommentar från den personen och varför var jag inte förvånad över att det var just den IP adressen 🙂

Men det gör verkligen ingenting. Jag läste ett inlägg hos Magdalena Graaf om folk i hennes närhet som pratat illa om henne när hennes barn varit i samma rum och hennes son säger såhär till sin Magdalena i efterhand

”Haters are the ones that secretly wants to be like you..Respect your haters! Because they are the only ones that thinks YOU are better then them” Så från och med nu respekterar jag er 🙂

Det är jul och inte ska vi vara elaka eller dumma mot varandra. Man ska alltid försöka vara en god människa vare sig det handlar om jul eller inte. Det kommer komma en dag då vi människor behöver varandras hjälp så sluta upp med att såra andra MEDVETET på bloggar och i er vardag! Är du ödmjuk så kommer folk vara det tillbaka mot dig! Nu måste jag åka och köpa majsvälling till flickan, hon är lös i magen och mår inte så bra. Kram så länge 🙂

Efter att ha vilat en stund städade jag och maken rent huset tillsammans. Det är befriande att veta att huset är rent och att tvätten är tom nu under julhelgen. All bakning är klar och nu står massor av knäckbräck

och julknäck i kylskåpet nu, imorgon ska det ätas 🙂

13 Sep 2012

Hat & ilska

Igårkväll somnade jag med enorm ilska och hat efter att ha sett gårdagens program av Efterlyst. Jag vet inte hur många av er som följer Efterlyst eller läser aftonbladet men efter gårdagens program tror jag att hela Sverige skakades av ilska. Många gånger skrattar folk åt mig när jag väljer Efterlyst framför ett annat program. Varför är det fel att följa ett program som visar vad som sker i vårt land, i vår stad eller kanske bara ett stenkast ifrån? Det sker fler mord, fler våldtäkter, fler rån, fler inbrott och man blir nästan helt tokig och skrämd för vad som händer med vår värld. Tankarna sätter igång och det som är mest skrämmande är att oroa sig för att något ska hända ens nära eller ens egna barn i framtiden. Vad gör man då? Väntar på rättvisa?
 

Den här videon sprids runt på nätet nu och den visar hur hemsk, känslokall och ondskefull människan är. Som lämnar en annan människa att dö på spåret för 1500 kr och en guldkedja. Jag grät när hans fru blev intervjuad på Efterlyst igår. Det är hemskt, riktigt hemsk hur man kan leva med sig själv resten av sitt liv och veta vad man utsatt en annan männsika för.
23 Apr 2012

Jag & min vardag

God morgon!

Hur mår ni, glada, ledsna, trötta? Med oss är allting bara bra och vi är rätt pigga idag trots att jag tittar ut genom fönstret och ser hur grått där är ute. Jag har märkt att den här bloggen inte längre skrivs i ”jag form” utan i ”vi form”. Vad jag än gör eller vart jag än går så har jag en liten krabat efter mig. Nathalie är MIN vardag och vi är fastklistrade i varandra mer eller mindre 🙂 Sen jag fick Nathalie så har läsarantalet ökat och bara en dag efter förlossningen ökande antalet med ca 1000 läsare. Häftigt att det kan öka så mycket bara på en dag. Alla läsare har olika intressen och vill inte alltid läsa om allt som jag skriver. Många tycker inte om när jag bloggar om matlagning, andra tycker kanske inte om dagens outfit, sen finns det dem som inte tycker om när jag skriver om Nathalie och de som kanske inte tycker om att jag existerar överhuvudtaget haha osv. Men det är MIN vardag och det är JAG och väljer man att följa mig så får man ta mig som jag är och allt som har med MIN vardag att göra. Gillar man det så hänger man på, gillar man inte det som skrivs här ja då letar man efter en ny blogg som passar ens intressen.

Morgonen här börjat med att plocka undan lite (som vanligt), slängt i en tvätt och satt mig i soffan för att skriva till er och dricka morgonkaffet. När dagen börjar som den ska utan stress innebär det en glad mamma resten av dagen.

En sak jag tänkt mycket på är folk som ”låtsas” att de inte läser min blogg och sen folk som vågar komma fram, berömma och erkänna att min blogg är bra. Varför låtsas man? Avundsjuka kanske? Jag vet inte jag undrar bara men de som kommer fram och vågar säga Linda jag älskar din blogg det är människor som bara vill andra människor väl. Jag tänker alltid utifrån mitt eget perspektiv. Jag ger beröm för att jag verkligen menar det och vill att de som gjort något bra ska veta det, men jag låtsas inte som att jag inte sett att personen som sitter bredvid mig bär Chanelväskan som är min drömväska?

Vill bara säga tack ni som tittar in här varje dag, som väljer att följa mig, stötta mig och som ger mig orken till att driva bloggen vidare. Alla era kommenterar berör och att veta att det finns någon där ute som tycker om det jag skriver och gör gör mig glad. Många gånger har jag velat lägga ner bloggen men det går bara inte Ni är en del av min VARDAG 🙂

16 Apr 2012

Du kan också hjälpa till!

Magdalenagraaf driver en av dem bästa bloggarna. Varför jag väljer att kalla den för min favorit blogg är för att hon ger en ärlig bild av sitt liv, dagarna är inte en dans på rosor, att man som mamma inte alltid känner sig tillräcklig, att man inte måste posera i Chanelväskor, dyra plagg bara för att skylta med på bilder när de i verkliga laget ligger och dammar för att öka läsarantalen. Hon är en stark kvinna och tyvärr får hon ta en del onödig skit på sin blogg. Kvinnor som inte klarar av att se andra människor som lyckas, som kämpar, som är starka och som kan stå på egna ben!

Det jag vill komma fram till med mitt inlägg är att jag nu kommer börja skänka pengar till Maggan och hennes familj. Varför? Jag kommer inte stötta Maggan utan jag stöttar kliniken som hon och hennes familj kommer att bygga upp i Filippinerna. Följer ni inte hennes blogg så kan jag rekommendera er att göra det. Idag skänkte jag en summa till kliniken och jag vet att Magdalena Graaf och hennes familj kommer att göra ett fantastiskt jobb där. Pengarna går oavkortat till Kliniken och att veta att mina pengar gör nytta och räddar liv så skänker jag mer än gärna. Det handlar inte om hur mycket man skänker, varje liten krona gör nytta och jag som har en blogg kan föra hennes röst vidare till några tusen läsare och hoppas att fler vill vara med och bidra.  

Det är lätt att blunda för allt och glömma bort att folk behöver vår hjälp men jag kan inte blunda för det här speciellt när jag vet att Magdalena brinner för att bygga upp kliniken och dragit med sig hela familjen för att hjälpa de fattiga i Filippinerna.


Magdalenas son matar en liten flicka som blev upphittad bland soporna och mitt hjärta brister varje gång jag läser och se den här bilden. Inget barn, inget barn förtjänar att leva under såna omständigheter och kan jag hjälpa till att göra världen lite bättre för barnen så hoppas jag att några av er också vill göra det. Ni kan följa deras resa HÄR!

02 Feb 2012

Min ekonomi är min ensak

Hej!
Undrar vrf du köper så dyra kläder, ibland till dig själv eller till din lilla flicka. Är ni rika eller?? Nästan alla hennes käder är märkeskläder, jag menar är det inte synd att köpa så dyra käder, för barn växer så snabbt, vad ska man med alla kläderna till senare. Är det inte bättre att göra roliga saker istället för dom pengarna?

Jag vill bara klargöra att inlägget är inte riktat mot enbart läsaren som lämnade ovanstående kommentar. Har tidigare fått en kommentar om att jag borde tänka på de fattiga därmed texten i sista spalten!

Det är inte första gången ni lämnar kommentarer som ovan och nu svarar jag inte enbart mot kommentaren ovan utan till er andra också som gärna lämnar liknande kommentarer. Jag hoppas ni kan sluta med det i fortsättningen. Jag lever efter vår ekonomi och jag har den rätten att göra precis vad jag vill med våra pengar. Vi är inte rika för att jag handlar några enstaka plagg som kostar lite mer än vad ett plagg på H&M kanske kostar men vi är inte heller fattiga. Vi jobbar som normala människor och roar oss rätt ofta.

Det är sånt här tjafs som får mig att vilja lägga ner bloggen. Bara för att jag väljer att blogga och dela med mig av en liten del av mitt liv här på bloggen så betyder det inte att ni har rätten att lägga er i mitt liv och min ekonomi. Jag bloggar och försöker inspirera sen hur jag väljer att sköta min ekonomi är väl upp till mig och inte er? Alla prioriterar olika och jag gillar att kombinera märkeskläder med H&M och Kappahl. Jag älskar H&M men jag gillar att köpa kläder som kanske inte alla andra har vare sig det handlar om min dotter eller mig.

Du lever efter din ekonomi och jag lever efter min. Du kanske tycker det är onödigt med lite dyrare kläder men det tycker inte jag. Jag och min man har gjort väldigt mycket kul. Vi har rest en del, köpt hus, en ny bil och roliga saker behöver inte alltid kosta. Jag kan ha kul hemma med min familj. Men om det stör er så mycket att folk handlar märkeskläder istället för att skänka bort pengar så tycker jag ni kan ställa er utanför NK och demonstrera…

Jag har varit flickfadder i över två år, en liten summa har betalats varje månad till PLAN och inte är det någon av er som tänker på det? Min syster åkte till ett barnhem i Tanzania, jag skänkte massor av kläder men inte heller tänker ni på det? Jag går inte runt och skryter om mina bidrag hit och dit. Jag behöver inte visa och tala om allt för er. Ni skriver att jag borde tänka på de fattiga och jo kära det gör jag och har gjort länge. Bara för att världen ser ut som den gör så kan vi inte sluta leva. Jag kanske ska sälja mitt hus och leva på gatan för att folk i andra delar av världen inte har ett hem, jag kanske ska sluta äta mat för att det finns människor som inte ens får mat på flera veckor. Vi ska istället vara tacksama för det vi har, sen får jag inte allt serverat jag kämpar på och vill ha ett bra liv för att jag har den möjligheten till det. Jag bryr mig men jag kan inte rädda världen själv, jag gör min del och hoppas att det lilla jag gör hjälper något barn där ute i världen.

Puss & kram 🙂

22 Jan 2012

Hur kan man mot sitt eget barn???

En f.d kollega till mig la upp detta klipp på Facebook och mitt hjärta gör ont i skrivandets stund. Finns många barn som födds i fel familjer och bara den tanken är skrämmande. Hur kan man skada sitt barn på det här sättet, vet att det finns föräldrar som gör värre saker mot sitt barn men de psykiska skadorna är densamma för alla barn oavsett om de misshandlas med ett bälte eller får äta stark sås. Vill ta hem den här pojken till mig och ge honom all kärlek. Fy hon borde få livstidsfängelse, man uppfostrar inte sitt barn genom att skada honom på det viset.

16 Jan 2012

Godartad blev elakartad sen godartad

Två veckor innan jag tog studenten 2006 knackade jag på skolsysterns dörr av en ren slump. Ett födelsemärke precis ovanför knät hade vuxit och ändrat färg. Flera månader gick och aldrig slog tanken mig att det kunde vara något farligt men jag vet än idag inte vad som fick mig att knacka på skolsysterns dörr bara två veckor innan studenten.

Skolsystern tittade på mitt födelsemärke men kunde inte ge mig ett svar, istället skickade hon mig till en hudläkare. Bara en vecka efter åkte jag till hudläkaren tillsammans med en vän, väl inne hos hudläkaren kunde hon inte heller uttala sig om födelsemärket. Istället skar hon av en liten bit av födelsemärket för att skicka iväg den till Karolinska sjukhuset för observation. När jag hörde Karolinska sjukhuset började jag bli orolig och nervös för första gången. Det lät allvarligt men det enda jag tänkte på var att det kan inte vara något skadligt och inte heller kan jag som bara är 18 år råka ut för något? Jag lämnade hudläkaren och lämnade alla frågor och tankar där också. Jag slutade spekulera med detsamma och gav mig ut på stan. Studenten kom och allt var frid och fröjd. Efter sommaren började jag läsa lite psykologi och en dag i december när jag kom hem från skolan hade jag fått ett brev hemskickat från Karolinska sjukhuset. Vi kan nu efter många kontroller och undersökningar konstatera att du har en godartad tumör som måste opereras bort. Jag fick en tid för att besöka läkaren och jag oroade inte mig eller var rädd för vad som komma skall.

14 Dec får jag ett samtal av läkaren, bara några dagar efter att jag fått brevet hemskickat och läkaren säger att jag måste opereras omdelbart eftersom ännu fler kontroller gjorts i efterhand och det tyder på att jag har en elakartad tumör (malignt melanom). Jag reagerade inte så starkt i telefon utan jag kommer fortrfarande ihåg att jag svarade läkaren med att säga, men jag har avslutning den 22 kan inte vi operera dagen efter? Idag skrattar jag åt mitt själv för hur kunde jag svara läkaren på det viset? Jag fick självklart inte bestämma utan jag skulle opereras den 19 december.

Jag fick träffa läkaren bara någon dag innan operationen och det han sa till mig innan jag lämnade rummet var, du må bara vara 18 år men jag beundrar din styrka. Jag var rätt cool av mig och jag oroade liksom inte mig för någonting. För att göra en lång historia kort så fick jag opereras och de fick bort tumören. Jag fick lämna sjukhuset dagen efter med bandage, kryckor, fruktansvärd smärta och ett stort ärr som för första gången under hela den här resan fick mig att gråta. ca 40 stygn och ett stort ärr har lämnat sitt spår från ett litet födelsemärke. Jag fick gå på många kontroller i efterhand, en läkare kollade upp alla mina fläckar och kunde försäkra mig om att de ser bra ut. De kontrollerade även mina lymfkörtlar ifall att det hade spridit sig och resultatet var positivt men för att vara på den säkra sidan opererade dem bort mina lymfkörtlar.

Efter den första operation när jag var på återbesök kunde min läkare bekräfta att tumören var godartad. Flera kontroller gjordes och jag fick veta att jag inte hade drabbats av den farligaste hudcancern malignt melanom utan skivepitelcancer som var godartad.

Den 4 november 2010 fick jag opereras igen, ärret förbättrades och syftet med operationen var att få ner svullnaden som jag än idag har kvar. Jag har mått väldigt dåligt pga operationen och det påverkade mitt självförtroende mycket. Korta kjolar och shorts vågade jag aldrig ha på mig. Dels för att jag inte klarade av att se folks blickar och för att jag aldrig orkade förklara mig. Jag har lärt mig att leva med det, saker och ting hade kunnat sluta värre och vem vet om jag inte hade knackat på skolsysterns dörr den dagen vad som hade hänt. För känner jag mig själv rätt så hade jag aldrig kollat upp det annars.

Vad jag vill ha sagt och vill avsluta inlägget med är att om DU upptäcker något på din kropp, fläckar som ändrar färg och form tveka aldrig på att uppsöka en läkare. Din hälsa före allt annat i livet och det har jag lärt mig att leva efter. Vi kan hjälpa och uppmana varandra till att uppsöka en läkare. Det är inte alltid försent om vi lyssnar på våra kroppar och upptäcker i tid. Mina besök hos läkaren är inte över, hade en tid den 12 september 2011 men eftersom att jag fick Nathalie bara två dagar innan besöket fick jag lämna återbud. Måste ringa och boka en tid och hoppas att ännu en operation är inbokad snart. 

 

22 Dec 2011

Stress, present & fina medd

 

Hej! Det har varit full rulle med att handla idag. Svärmor satt barnvakt till Nathalie medans jag och maken åkte runt. Vi passade på att äta middag där innan vi åkte hem. Längtar till julafton, firar med makens sida även detta år och vi kommer garanterat ha lika kul som alltid.

Ska stänga av för idag för jag orkar inte mer. Jag brukar säga att det är väldigt synd om människor som inte känner empati för andra människor, som inte har något samvete eller ett hjärta men vet ni vad ibland beundrar jag såna människor! För de vågar alltid stå upp för sig själva oavsett om de har rätt eller fel. Folk beter sig som idioter ute och tänker enbart på sig själva. Ute i affärer, på vägarna ja vi förstår att detr jul och folk är stressade men man ska inte utsätta andra människor för fara. Jag borde även sluta sätta för höga krav på mig själv och sluta ha ett för gott samvete. Jag mår inte bra av det, inte när samvetet hela tiden jagar ikapp mig. Jag tycker alltid synd om den och den varför?? Hur slutar man vara FÖR omtänksam och FÖR godhjärtad.

Något som dock gjorde min dag var en vän som skickade ett medd och berömde mig för allt jag gör och hinner med. Små ord som värmer när det behövs som mest. Ett tag ville jag bara gråta men jag har fina vänner som vet när man behöver höra något som lyfter.

Sen när vi kom hem låg ett stort paket och väntade på oss vid dörren. Min svägerska som lämnat en fin present och jag kunde inte sluta skratta. Det gjorde min dag. Tack till er alla där ute, vänner, familj, och bloggvänner för alla uppmuntrade kommentarer/samtal & meddelande. Kramar till er alla!

Nu vill jag bara gosa med min man och dotter framför en mysig film och lämnar allt annat åt sidan. God natt!

 

 

 

 

21 Nov 2011

Tack mina finaste läsare!

Ni är helt underbara, era kommentarer värmer så otroligt mycket och fast än jag inte känner er så betyder ni otroligt mycket för mig. Ni får mig att orka driva bloggen vidare, ni ger mig råd och tips och jag uppskattar verkligen att ni tar er tiden och försöker hjälpa mig i många situationer när jag känner mig förvirrad och orolig. Tack verkligen för det och självklart vill jag då göra mitt bästa för att hjälp er och försöker så gott jag kan svara på alla era frågor. Det är inte alltid lätt men en tjej som kräver mycket av min tid och uppmärksamhet men jag försöker.

Tusen tack ännu en gång för de fina kommentarer ni lämnat <3

24 Okt 2011

Sen frukost & Lite tankar..

Jag stannade till vid coop och handlade med mig lite avocado, keso och blåbärssoppa. Jag har kommit in i en period då jag bara vill äta keso och avocado. Det är bra att man inte enbart dras åt sötsaker och onyttigheter hela tiden. Inte varje dag jag kan sitta och njuta av min måltid. Ska sitta vid matbordet och bara ta det lungt och äta i lugn och ro tills lillan vaknar.

En sak jag tänkt mycket på är hur vi bloggare får oss själva och vår vardag att framstå i en blogg. Innan jag själv startade en blogg kunde jag beundra andra bloggares vardag. De såg alltid lyckliga ut och gjorde det ena och det andra. De såg ut att leva ett perfekt liv utan bekymmer. Men vi vet alla att det inte finns någon människa där ute som lever ett perfekt liv. Min mening med bloggen är inte att ge en bild av mig själv där mitt liv är perfekt och försöka utmärka mig. Jag kan om jag vill precis som många gör men jag försöker ge en ärlig bild på bloggen där ni får ta del av en liten del av min vardag. Det är säkert många som tycker det ena och det andra om mig och mitt sätt att leva. Men det bekommer mig inte, för alla väljer att leva sitt liv precis som de själva vill och det här är mitt liv. Jag väljer vad jag vill skriva på bloggen och väljer vilka bilder jag vill lägga ut och utifrån det får ni en bild i huvudet om hur jag lever i stort sett. En stor del av det jag gör och handlar väljer jag att undanhålla pga att jag inte vill ”blotta” mig mer än vad jag gör.

Alla skapar sin egen vardag och lycka ingen annan som skapar den åt dig. Det är sällan jag mår dåligt eller klagar över mitt liv, för visst har vi alla dagar då vi bara önska att allt vore annorlunda (PMS dagar) men jag är glad och lycklig över vad jag åstadkommit i livet. Min lilla tjej Nathalie och min man är de största gåvorna jag fått i livet, vissa dagar tar på krafterna precis som allt här i livet men som jag alltid sagt avundas ingen annan människa för du kan få allt och uppleva allt du också bara du själv vill.
 

19 Okt 2011

Tänk om man aldrig hinner…

Usch sitter och tittar på Efterlyst som vanligt varje onsdag och man slutar aldrig förvånas över människors handlingar. Försöker få till ett inlägg men det känns bara onödigt och helt ointressant när det finns viktigare saker att bry sig om än att sitta och läsa om vad jag köper för kuddar eller gör om dagarna. Men å andra sidan ska man inte sluta leva själv pga allt som sker i vår värld. Har fått två dåliga nyheter på två dagar och det är verkligen skrämmande hur människor bara lämnar vår värld. Det gör ont att veta att man kanske aldrig hinner säga farväl och därför måste vi påminna oss själva varje dag om att hålla hårt i våra nära och kära. Tillbringa hellre en dag för mycket med de du älskar och tala om för dem hur mycket de betyder för dig.  

Får ta resten imorgon…God kväll!!