EnglishSwedish
31 Okt 2013

När kroppen säger ifrån

Hej vänner! Dagarna går i ett kan jag säga och det har dom gjort sen William föddes. Det har varit ett högt tempo här hemma sen vi kom hem från sjukhuset. Mycket stress, mycket besök, mycket att göra hemma och jag har inte riktigt kunnat eller hunnit varva ner. Idag slog det tillbaka och för första gången på länge mådde jag riktigt dåligt när jag vaknade. Jag ville bara ligga i sängen, dra täcket över huvudet och sova en vecka framåt. För första gången på väldigt länge rann tårarna ner för kinderna. Inte för att jag är olycklig eller ledsen utan för att jag bara känner hur min kropp är helt utmattad, svag och kraftlös. Oavsett om energin har funnits där eller inte så har jag satt i en hög växel och tvingat mig själv till att orka. Dom senaste fem dagarna har det varit extra jobbigt och fast än jag har haft maken hemma de flesta dagarna så har det varit lite små jobbigt med William. Från att vi vaknar och fyra timmar framåt så gråter han bara om han inte ligger och sover. Han har blivit extremt känslig mot ljud och varje dag när han ska sova tar det en evighet. Han vaknar till av minsta lilla ljud och med Nathalie hemma denna vecka har det varit en liten utmaning. Hon tycker det är kul att väcka honom och gillar att leka ”nappleken” med honom men det tycker han såklart är mindre kul och gråter ihjäl sig när hon ”stör” hans sömn. Amningen går lite sisådär, inte alls lika bra som innan, William vill ammas varje timme ibland varje halvtimme och han bråkar och gråter mycket när han äter och det stressar upp mig såklart för att då plötsligt vill Nathalie äta, eller måste byta blöja och tusen andra saker. Jag har inte heller fått i mig tillräckligt med mat de senaste veckorna för att jag glömmer bort att äta och de gångerna som jag kommer ihåg att äta ja då är det något som kommer i vägen. Jag har märkt under våra besök att jag inte alls är lika närvarande, jag kan mitt i en diskussion börja tänka på annat och stirra blint framför mig. Mycket spring och huvudvärk och till slut faller man pladask. Den bästa medicinen för mig är frisk luft och promenader..Jag som älskar att vara ute den här perioden har knappt hunnit med det för att timmarna bara flyger iväg. Planen var att ge sig ut med barnen på en promenad tidigare idag men upptäckte lite sent att vagnen låg i bilen och bilen hade maken tagit till jobbet. Men han är strax hemma och då ska jag ha lite ”egentid” med Nathalie, vi ska ut och göra det hon tycker om. Stampa i vattenpölar och promenera runt i området 🙂 Vi behöver det nog båda två.

Nu drömmer jag om en resa till värmen, sol, bad och bara umgås med min lilla familj…här var vi i Turkiet förra året med lillskruttan.

12 Comments
  • Nadja
    oktober 31, 2013

    Det är mycket känslor i det du skriver, hoppas att du får hjälp och avlastning Linda. Oavsett hur stark/tålig man är så är man inte en mindre bra mamma för att man ber om hjälp. Stor kram till dig!

    /Nadja
    Tindraohara.blogg.se

    • linda
      oktober 31, 2013

      Nadja, jag får mycket hjälp av min man men vissa dagar har han varit tvungen att vara på jobbet och då har det varit väldigt krävande..lite jobbigt när hon hela tiden försöker väcka honom, båda skriker vem ska man trösta osv. Men det blir bättre så småningom 🙂 Tack och kram på dig.

  • Maryam
    oktober 31, 2013

    Gumman jag forstår hur du mår 100 procent,det är så alltid när man har fått barn och har större barn och annat,och plus vädret i Sverige depressiv,ni måste resa nånstans till värme,föratt mamma behöver få sol,vitaminer,värme och bara vila.Happy wife,happy life 🙂 och angående amningen vet du det är drfr lilla prins vill ha bröst oftare det är på grund att den sista tiden du har inte ätit tillräkligt bra,det är alltid så barn blir inte mätta om mamman ätar dåligt,du måste glömma inte äta själv 5 gången per dan,så mjölk blir tjökare och prinsen blir mycket nöjdare annars då frågar dem varje 1 timme eller varje 30 min typ,men om du ätar bra portioner,typ 3 gången per dan varm mat och i mellan det frukt eller sallad eller yoghurt etc då din mjölk blir mycket mycket tjöckare

    • linda
      oktober 31, 2013

      Maryam, skulle helst vilja åka över jul och nyår men vi får se om vi kan då annars blir det efter nyår 🙂 jag försöker äta bättre och mer om dagarna.

  • T
    oktober 31, 2013

    Jag förstår din frustration. Jag som bara har ett barn känner mig utbränd ibland, kan bara inbilla mig hur det måste vara med två.
    När min kompis fick sitt andra barn så hade hon besöksförbud för gäster de två-tre första månaderna. Istället samlades släkt o familj hos hennes mamma eller svärmor och hon åkte istället dit med bebisen o på så sätt kunde hon åka hem när hon kände för det. Jag tycker att det är en jätte bara idé. Jag kommer göra likadant om vi får fler barn.
    Laga mat och frys in så du slipper laga mat varje dag. Be om matlådor från din mamma hon kommer nog mer än gärna förbi med mat åt er.
    Du gör ett fantastiskt jobb! Kram

    • linda
      oktober 31, 2013

      T, här har det varit fullt upp och det jobbigaste är nog att William är i en känslig period nu, känslig för ljud och Nathalie väcker honom gärna hela tiden och han blir riktigt arg och sur när hon gör så. Hon lyssnar inte när vi säger till henne utan gör det helst om och om igen. Klart man blir lite frustrerad då för det är inte kul att höra hans skrik hela dagarna. Det har varit intensivt sen vi kom hem och man hinner inte riktigt varva ner men jag ska försöka vila mer om dagarna när Nathalie går på förskola igen. Tack och kram på dig <3

  • Melissa
    oktober 31, 2013

    Jag förstår dig till hundra gumman! Kände så med Michael speciellt när man började jobba så tidigt och koliken… Ja det var inte roligt. Men du är inte ensam om det. Be om hjälp, stressa inte ihjäl dig, ta inte emot för många besök. William säger ifrån eftersom att han känner att mamma är stressad. Försök tacka nej till besök och minska på alla ”måsten”. Tänk på dig själv och din familj i första hand. ❤️ Du är så duktig och stark gumman! Men du behöver varva ner å fokusera på dig själv.
    Hör av dig om du behöver nåt❤️

  • Veronica
    oktober 31, 2013

    Jag kan känna känslorna du känner just nu. Vi har ju också två barn tätt och ja den första tiden är till och från jobbig. Man räcker inte till. Det blir bättre och det är bra att du släpper fram känslorna och låter de finnas där. Tryck aldrig locket på för då slår det tillbaka ännu hårdare. Är det viktigt för dig att fortsätta amma, annars kanske en idé är att gå över på ersättning istället? Kanske minskar lite stress och press?

    • linda
      oktober 31, 2013

      Veronica, det är tufft till och från som du säger, nu är det väldigt tufft då lillen befinner sig i en känslig period men det borde gå över snart hoppas jag. Man känner sig inte tillräcklig men självklart försöker jag räcka till, som idag tog jag ut Nathalie och hade lite egentid med henne så hon inte känner sig bortglömd när vi går runt och bär på lillen som gråter om dagarna. Jag vill fortsätta amma tycker det är mysigt men de senaste dagarna har det varit jobbigt med tanke på att jag varit tvungen att amma så ofta samtidigt som jag haft annat att hinna med. Men mår jag inte bra och det fortsätter såhär så kommer jag definitivt börja med ersättning, måste dock börja äta bra först 🙂

      Ni är så gulliga kram på er alla <3

  • Ulrika
    november 1, 2013

    Så befriande att läsa om nån i samma situation. Inte för att jag tycker det är kul att höra att ni har det jobbigt. Men vi har också en precis fyllda två år och en tvåmånaders bebis. Storebror tycker också det är festligt att väcka lillasyster!! Stora killen är alltid hemma från förskolan på fredagar så jag är ensam hemma med de båda då. Väldigt svårt att få bebisen att sova, när man precis lyckats söva henne och ska lägga ner henne i sängen så man kan leka med storebror så kommer han och ska ”hjälpa till” att lägga henne… Ja, det är väl så de är tvååringar, men jag hade fått bilden av att ni hade det så smidigt med era barn. Skönt att höra att man inte är ensam…
    Ha en fin helg! Kram

    • linda
      november 1, 2013

      Ulrika, jag förstår precis vad du menar att det är skönt att höra andras situation för att första att man inte är ensam. Det har funkat jätte bra här hemma med barnen, det är bara som jag skrev dom senaste fem dagarna som har varit extra jobbiga då vi haft båda barnen hemma, William som har blivit känslig för ljud och Nathalie som gärna väcker honom. Jag tror att när hon är på förskolan så kommer det bli som vanligt igen, han får sin sömn utan att någon stör honom 🙂 Nathalie kommer också vara hemma varje fredag men då är maken hemma varje fredag med oss och då kan vi hitta på roliga saker tillsammans än att jag ska behöva springa mellan båda för det är jobbigt. Ha en trevlig helg nu, kram på er

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *